Det vi alla behöver lära oss är att lyssna och bli mer lyhörda inför vår kropp. De flesta av oss tar hand om ex bilen bättre än vi tar hand om oss själva. En bil servar vi regelbundet, är det något som inte fungerar så åtgärdar vi problemet men vi tar bara förgivet att kroppen skall fungera.

När vi får värk ,magont eller huvudvärk så lindrar vi lätt värken med smärtstillande tabletter utan att oftare undersöka orsaken närmare.

När vi blir stressade ökar vi ofta arbetsbördan i stället för att minska den. När vi blir trötta och egentligen behöver vila så dövar vi tröttheten med koffein och energidrycker.

Gång på gång, år efter år kör vi över kroppen på det här sättet och förr eller senare kommer kroppen att säga ifrån. När vi då får en kronisk åkomma eller sjukdom  ( i mitt fall utbrändhet,överträning av alla hård inre och yttre stress ) blir vi förvånade och undrar hur det gick till.

Om vi bara varit mer uppmärksamma på vad kroppen ville tala om för oss första gången vi fick ont hade vi kunnat åtgärda balansen direkt och därmed kunnat slippa att få kroniska besvär.

Att lyssna på kroppen är jätteviktigt. Alla kroppar är olika så lyssna på din egen och jämför inte med någon annans och var lyhörd på just din kropps signaler. Alla klarar inte lika mycket.

Älskade mitt jobb eller rättare sagt jag trivdes otroligt bra. Men att jag inte lyssnade på min kropp raserade i stort sett allt jag byggt upp. Drabbades av total utbrändhet, överträning av all hård stress. Lyssna på din kropp och ta inte för givet och ignoerera vad den försöker säga vilket jag varit dum nog att göra.

Alltid haft lätt för att dölja mitt mående utåt sett. Var utbränd långt tidigt av jobbet av hård träning, hård stress och pluggnade sent på nätterna utan mat och bara kaffe kaffe kaffe och sov inget på nätterna.

Täta uppvaknanden varje natt, mardrömmar vareviga natt. Svettades som en gris varje dag och undrade vart det kom i från. Hörde röster och hallicunerade pga att jag var totalt slutkörd och gått totalt in i väggen. Symtomen jag hade i hela min kropp som jag trodde var värre än någonsin och fick för mig jag hade diverse sjukdomar och till och med cancer är saker som utbrändhet och hård stress kan föra med sig.

Fruktansvärd depression, ångest vareviga dag, panikattacker och fylld av sorg varje dag. En klump i halsen varje gång man skulle gå till jobbet. Älskade mitt jobb men var inte rädd för jobbet utan allt handlade egentligen om att jag inte orkade mer eller rättare sagt min kropp orkade inte mer.

Jag fick mer och mer ångest för att träffa människor och blev illröd i ansiktet varenda gång. Jag tänkte så här har jag ju aldrig känt förut. Aldrig haft social fobi tills nu. Kände ofta hur vissa kollegor tittade på mig och att de tyckte något var fel på mig och att jag mot slutet betedde mig mer och mer annorlunda.

Jag hade äntligen fått ordning på mitt liv och visat omvärlden att jag orkat igenom en utbildning och skaffat mig ett jobb och jobbat längre än vad jag tidigare gjort. Älskar att hjälpa andra människor men struntade fullkomligt i mitt eget välmående. Ville inte förlora jobbet och tackade ja till varenda dag jag fick jobba även om jag vissa månader jobbade 28 dagar av 30 så fortsatte jag. Jag var trött men ville göra bra i från mig. Alltid velat vissa mig bra på det mesta. Men till slut säger kroppen i från men även det ignorerade jag. Jag körde huvudet totalt in väggen. Sommaren 2011 sista veckorna på sommarjobbet led jag något fruktansvärt och dövade mitt mående med alkohol i min ensamhet vilket så klart förvärrade situationen och jag blev ännu sämre.

Allt var bara jobb och träning och under i stort sett hela min jobbperiod så det enda jag gjorde var att jobba och sedan ligga i soffan resten av dagen och invänta nästa dag. Var aldrig med varken vänner eller gjorde det jag tyckte var kul. Jag ville ju inte förlora jobbet och frågan är om jag ens hade gjort det om jag tillåtit mig att vila mer.

Självklart älskade jag mitt jobb och alla fina och snälla arbetskamrater som jag även har kontakt med idag, en del av dem i alla fall. Felet var ju att jag inte lyssnat på min kropp.

Att jobba hårt som jag inte gjort så mycket förr var ju en stor omställning för kroppen. Att jag då redan stressade hårt innan detta och tränat för mycket träning och motion gjorde ju att kroppen till slut inte orkade mer.

Att jag borde dragit ner min träning och motion som den stress den ger föll mig inte i tanken. Att lägga på massor av jobb samtidigt gör ju att de blir mer belastning för kroppen och jag borde bara tränat och motionerat då jag hade ork vilket hade blivit mer sällan.

Jag som alltid varit utseende fixerad av min egen kropp kunde inte sluta träna. Varför jag inte fick resultat av all den tiden ja la på träningen förstod jag inte då. Alla år av uteblivna resultat och överträning. Aldrig varit nöjd över min kropp då jag alltid haft komplex för den. Något som tär på psyket till och från. Sällan under uppväxten hörde man fina ord om sig själv utan det var bara nervärderande skit. Inte konstigt man har svårt att ta till sig saker ibland, men glad för de få människor som bryr sig.

Sorgen att vara ledsen och gråta sig till sömns under tiden då utbrändheten var som värst var ingen rolig upplevelse. Att vara rädd för varje gång man gick till jobbet är det så det skall kännas ? Självklart är det självförvållat men ibland kan man behöva hjälp då alla individer inte är lika starka även om utsidan visar något annat.

Hur mår jag då idag ?  Det är snart exakt 5 månader sedan jag klev av jobbet och blev heltids sjukskriven. Jag vilade inte ordentligt första perioden. Sov under jobbtiden på de få lediga dagar jag hade upp till 20 timmar ibland och det förklarar ju att kroppen är slutkörd. Jag fortsatte med hård styrketräning och motion fast jag var trött, inga resultat fick jag och det hindrade min kropp att börja återhämta sig ordentligt.

Har dragit ner mer på träningen nu och försöker att träna och motionera mindre än innan och detta har jag börjat med nu för ca 2 veckor sedan så resultaten lär ju dröja då det tar tid att återhämta sig från en sådan här kronisk utbrändhet. Försöka äta när jag är hungrig och inte frossa så mycket utan äta lite mindre och lugnt och njuta av maten i stället för att slänga i sig den. Att njuta av andra saker i livet som gör livet värt att leva jag inte gjort på många år då träning och kost tagit för mycket tid. Har nu mer tid över till vänner, musiken och annat smått och gott som gör livet underbart.

Mitt mål är att börja stressa mindre och det gäller både yttre stress i allmänhet och inre stress som grubbel. Det har blivit bättre och bättre ju mer jag vilat. Överträningen från gymmet sitter i fortfarande en del men även den har börjat bli lite bättre. Mer pigg i allmänhet.

Jobba är inget jag tänker göra i detta skede då jag inte är fullt återhämtad ännu och det gäller att lyssna på sin kropp. Självklart är jobb något som betyder mycket för mig och jag fullkomligt älskar att jobba, ha något att göra på dagarna och tjäna egna pengar och leva lite rikade än normalt.

Så fort jag börjar återhämta mig någorlunda bra så börjar jag ju inte med 100 % jobb och det gäller även träning och annat i livet. Man måste lyssna på sin kropp och öka dosen av allt succesivt i små steg. Högintensiva jobb och träning passar inte mig pga min stresskänslighet. Nu är jag ju ännu mer känsligare och kroppen kommer nog aldrig kunna klara lika hård stress som innan då man nu brytit den gränsen med utbrändheten. Lågintensiv träning och motion och ett jobb där minimalt med stress kan undvikas är för mig att föredra. Nu var ju inte mitt jobb stressigt egentligen utan det var nog övriga saker som påverkade kroppen då jag la till jobbet på min redan höga stress och träningsdos med mera. Att koppla i från jobbet när man kommer hem och kunna slappna av är nog något jag måste jobba mer med tror jag.

Men jag har återhämtat mig en hel del i alla fall på min sjuksrivning och sköter jag min vila bra nu resten av tiden så borde 1 år räcka som sjukskriven vilket jag hoppas. Målet är att bli helt eller inte helt kanske men hyfsat återställd fram till sommaren eller slutet på sommaren så man kan börja arbeta deltid eller halvtid åtminstone och trappa upp dosen succesivt. Kanske inte om jag har otur blir helt ledig i sommar men jobbar jag deltid eller halvtid kommer jag ju kunna njuta mer av sommaren detta året än förra i alla fall då jag under 2 år jobbat 100 % heltid på somrarna.

Har jag tur så kanske man sen nästa år 2013 kunna ta en hel betald semester. Den som lever få se. Nu blev detta ett väldigt långt bloggskrivande men en sak är i alla fall säker och det är att jag lärt mig av mina misstag och jag tar lärdom av dem så man inte hamnar i negativa tankebanor igen. Denna långa text tycker jag alla som läser denna skall ta vara på och ta lärdom av.

Ha nu en underbar dag alla fina underbara människor som finns till för mig. Även om de är få så nöjer jag mig hellre med få äkta vänner än 100 falska. Nu skall jag ha en lugn dag och bara vila och bara vara :)

Kärlek även till dig "DIG" :) Du är det bästa som någonsin hänt mig :)

LOVE, PEACE AND MUSCLES:)

 

My

9 januari 2012 13:20

Otroligt bra inlägg, känner igen mig i det du skriver! :) Ha en bra dag!

http://fromdepptopepp.blogg.se

tobbe bergman

9 januari 2012 14:07

tack så jättemycket :) ha en underbar dag du med :)

 

Mallan

9 januari 2012 16:45

Bra skrivet och du har så rätt så! Man borde ta hand om sig själv.

http://mallanolsson.bloggplatsen.se

tobbe bergman

9 januari 2012 16:55

tack ;) jo precis ..kroppens signaler kan sällan ha fel ..:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till alla mina läsare: byter bloggplats till finest.se   Heter tobbix även där så bara att söka på sajten:) see you all there:) ...

Ja då dök den bitande kylan upp då :) Kanske lite för kallt kanske då man fryser till is av att bara röra sig ute :) Men jag klagar inte för det har varit vindstilla och underbart soligt väder :) Tänk vad lite solsken kan göra ibland :)   Varit e...

Sitter man vid köksbordet då med min feta mage som vägrar försvinna pga denna förbannade utbrändhet..tar fan kål på mig totalt..inget är roligt längre..orkar inte ens le för fem öre längre..jobbigt att till och med tvinga i sig mat då man inte ens är...

Precis som jag pratat om tidigare så vet vi ju att kost tillskott är som ett sandkorn i sahara öknen och att det är för att lura människor på pengar. Vanlig mat räcker för oss naturligt tränande. Tänker ej prata mer om det då det blir för mycket uppr...

För att komma på hur jag tränade förr eller vilket upplägg som fungerade bäst för mig för att öka mest i storlek så tog det sin tid. Var tvungen att titta igenom alla mina träningsanteckningar från förr och till slut efter all ansträngning kom jag ti...